längtar, men liksom ändå inte..

Har precis pluggat lite "Idre-kunskap", 80% nödvändig fakta för gästen, 20% intressant fakta för mig, sa just till pappa att om exakt en månad har jag lämnat Gotland, jag kommer kanske precis ha träffat de totalt okända människorna som jag ska tillbringa vinten med, nervöst, spännande?! Kommer få en galen vinter vill jag lova! 

På något sett har den "värsta" längtan svalnat, kanske för att jag jobbar nu och liksom inte hinner tänka, kanske för att jag har haft för mycket gymnastik i huvudet de senaste veckorna, kanske för att jag har lite ångest över att lämna allt, kanske för att jag börjar inse att jag faktiskt verkligen snart ska åka på riktigt, det är inte längre en dröm, ett önsketänkande, det är på riktigt! Jag ska snart bli skidlärare, hur länge har jag inte velat det liksom?! Kan inte komma på något annat som jag hellre skulle velat göra. Bara det att jag är borta så länge, långt borta.. Jag kommer troligtvis inte hem på 3 månader.. Mitt max har varit 1 månad, då tillsammans med familjen och då längtade jag hem sjukt mycket!
Herregud vad skönt det är att skriva av sig ibland!

Snart ska jag se SOS-gute, kommer bli min räddare i nöden där uppe.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0